Nöjesvirveln

Skådespelaren Stig Engström har alltid tillhört doldisarna inom film- och teater. Många känner igen honom men få vet vad han heter. En gång förväxlades han med kändisskurken Clark Olofsson. Ålandspolisen grep honom på en nattklubb. Trots att Stig bar flera olika ID-handlingar tog det en hel natt att övertyga polisen om att han inte var Clark Olofsson. Stig Engström har sina rötter i Göteborg, växte upp i en borgerlig miljö, hans far var officer. Efter avklarad skolgång hamnade Stig i restaurangbranschen, först som servitör på krogar och sedan som passopp på Amerikalinjen. Väl i land blev han inspirerad av en kamrat att söka sig till teatern. Först blev det Calle Flygares teaterskola i Stockholm och därefter scenskolan i Malmö.  På scenskolan blev han politiskt medveten, började sympatisera med SKP (Sveriges Kommunistiska Parti), fick lära sig att spola och såga det mesta och säga att allt var skit. Första jobbet efter scenskolan var ett engagemang hos Sandrews 1967. Han hade blivit...

"När världskrig utkämpas och avslutas och lurar på nytt, när utvecklingen rör sig med atombomber, 40-talister och plastic, är det egentligen ganska skönt att veta att det finns en plats där tiden står stilla. På Tantolundens friluftsteater välver sig syrenträden som en mur mot nya intryck och påhitt över herrgårdsbyggnaden till vänster och den lilla stugan till höger. Och när den ljuva doften från blomklasarna sveper ut över parketten är den blandad med den något fränare odören av snus och folkkonjak." Så inledde signaturen Peo i Aftonbladet sin målande beskrivning av sommarkvällen i Tantolunden i samband med 1947 års lustspelspremiär. "Tänk om jag gifter mej med August" hette pjäsen som Gideon Wahlberg och Werner Ohlson knåpat ihop. Handlingen var förlagd till ett pensionat där kärlekshistorier och bovstreck utgjorde den tunna intrigen. Här fick publiken möta Julia Caesar som en f.d. operasångerska med hängiven lidelse för de stora ariorna och lusten att lära ut do...

Folkparkssäsongen 1973 bjöd på artister som Family Four, Björn Skifs med Blåblus, Lill-Babs, Sveriges Jazzband, Lena Andersson med Landslaget, Little Gerhard med Sunny Girls, Trio me Bumba, Ewa Roos och Stefan Rüden och många andra. Mest bokade var Rockfolket som gjorde 127 spelningar den här sommaren.  Tidningarna skrev som vanligt om artisternas gager och vilka som var dyrast. Det här året toppade vokalgruppen Glenmarks listan, dom kostade 11 000 kronor. En show med trion Lill Lindfors, Magnus Härenstam och Brasse Brännström kostade 9 000.  Ett framträdande med Ted Gärdestad kostade arrangören 4 900 kronor. "Men då ska jag pröjsa min kompgrupp Nature. 2 000 kronor ska dom ha. Sen kommer resor, hotell, skatt och diverse annat. Så sådär värst mycket blir det ändå inte över" , förklarade Ted i en intervju. Berndt Öst, kapellmästare och talesman för Family Four, var hjärtligt trött på snacket om höga gager och räknade upp alla utlägg och kostnader för en turné. Något lyxliv var...

Knäppupps musikal "Funny Boy" av Povel Ramel och Hasse Ekman presenterades på Idéonteatern i Stockholm vintern 1958. Den stora galapremiären hade föregåtts av ett stort hemlighetsmakeri. "Funny Boy" skulle bli en totalöverraskning för publiken. Handlingen i korthet: TV-stjärnan Jonathan Blake alias Funny Boy (Povel Ramel) uppträder i en amerikansk TV-show "Farmors aptitbitar" och kring sig har han den fruktade impressarion (Sigge Fürst) och den kvinnliga stjärnan (Brita Borg).  Trött på hela TV-spektaklet vänder sig emellertid Jonathan Blake till en resebyrå och hamnar då hos den mycket ideellt verksamme Canemus (Martin Ljung). Denne har ett obegränsat antal resealternativ både i tid och rum.  Blake låter pekfingret vandra i registret och kommer på en hel rad önskeresor. Första resan går till 1800-talet där han hamnar på godset Raringe herrgård, befolkat med strindbergskt kusliga personer. Nästa anhalt är sjörövarkrogen Mulliga Molly med Brita Borg som zig...

Det var många teaterdirektörer som slogs om rättigheterna till Murray Schisgals Broadwaykomedi "Luv". Det blev slutligen Tom Dan-Bergman på Lilla Teatern i Stockholm som gick segrande ur striden. "Kääärlek" fick pjäsen heta på svenska. Premiären gick av stapeln i oktober 1965 och i de tre rollerna spelade Nils Poppe, Gun Arvidsson och Olof Thunberg. Regisserade gjorde Keve Hjelm.  Pjäsen utspelar sig på en bro på Manhattan i New York och handlar om den misslyckade och hypokondriske Harry som är på väg att hoppa över broräcket sedan han träffat sin gamle kamrat Milt, finanshaj på soptunnor. Sedan träffar han också Milts fru Ellen, en mycket sexualmedveten kvinna som för statistik över sina erotiska äventyr. Det blir en uppgörelse mellan dessa tre vid broräcket.  "Kääärlek" är en mörk komedi, ett tragikomiskt triangeldrama om människors egoism och bristande förmåga till kärlek.  Pjäsen mottogs med övervägande positiv kritik, inte minst väckte Nils Poppe ...

Anita Lindman var en av televisionens hallåor på 1960-talet och brukade bland annat presentera barnprogrammen. När hon ombads fylla en egen halvtimme i rutan fick hon användning för en marionettdocka som hon köpt under ett besök i London.  En ung tekniker, Ola Lundberg, fick i uppdrag att hjälpa henne med att sköta dockans trådar och även göra rösten.  När den namnlösa sprattelgubben skulle döpas kom det in tiotusentals brev till redaktionen och det vinnande förslaget blev Televinken. Tant Anita och Televinken blev snabbt ett radarpar, mycket populärare än de barnprogram dom skulle presentera. En anledning till framgången var Televinkens speciella lynne. I en tid när barn oftast var lydiga och gjorde som föräldrarna sa stack Televinken ut genom att vara uppkäftig, frågvis, busig och inte speciellt respektfull mot Anita. Ola Lundberg hade en enastående förmåga att tänka som barn och förstå ungar.  Från början var det tänkt att Tant Anita skulle ställa frågor till Televinke...