Nöjesvirveln

Björn Skifs och Bengt Palmers musikal "Spök" hade bejublad premiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1981 och blev en av teaterns största framgångar, 335 föreställningar! Att det blev en spökhistoria berodde på att Björn Skifs inspirerats av en artikel om legendariska spökhus i USA. Musikalens arbetsnamn var "Spöktonarten", en titel som senare förenklades till "Spök". Björn Skifs gestaltade en popstjärna som fått för mycket av det goda livet. För att få lugn och ro att skriva nya låtar hyr han ett gammalt slott, komplett med en 197-årig betjänt spelad av Martin Ljung. På slottet härjar två kvinnliga spöken, vålnader av två flickor som en gång tagit livet av sig efter att en ung kompositör krossat deras hjärtan. Nu är de ute efter hämnd och vill till varje pris se den unga popstjärnan död. Kerstin Bagge och Monica Dominique fick rollerna som de gamla spökena, Mia Lindgren och Elisabeth Andreasson blev unga versioner av spökena.  Bengt Peters hade skapat en...

"Nog lever farfar" av Paul Osborn handlar om en man vid namn Julian Northrup. Han är farfar till den 10-årige Pud vars föräldrar har omkommit i en bilolycka. Nu bor Pud hos farfar och farmor, två vidsynta och goda människor, hos vilka Pud verkligen trivs. Men det finns andra som vill Pud illa, som vill ta honom från farföräldrarna. Inte för hans egen skull utan för de pengar han ärvt efter sina föräldrar. Först i ledet bland dem som vill åt honom är en girig moster. Farfar står troget vid Puds sida och ger sig inte en tum fast mostern försöker få honom sinnessjukförklarad. Pjäsen gick ut på Riksteaterturné 1963 med premiär i Boden. I rollen som farfar sågs John Elfström, för de flesta känd som Åsa-Nisse, men också en mycket skicklig karaktärsskådespelare. "Jag tror inte det är någon risk att farfar kommer att blandas ihop med Åsa-Nisse. Farfar kommer ur en helt annan miljö och framför allt - han är mycket intelligentare och en fint bildad man. Även om han svär ibland...

Skådespelaren Karl Åke Ragnar Eriksson (1930-2016) känner nog få till, men om man istället säger Kåre Sigurdson kanske det klingar en klocka. Under 25 år var han en av de främsta skådespelarna vid Malmö Stadsteater. Artistnamnet Kåre tog han efter sina initialer.  Han kom från Sandviken och började som musiker, han spelade kontrabas i det glada gästrikegänget Cotton Swingers. Så blev det medverkan i revyer och kabaréer inom SSU i Gävle.  Hans yrkesfunderingar lutade åt en karriär inom affärsvärlden men teaterdrömmarna tog överhanden. Han for till Stockholm och gick ett år på Axel Witzanskys teaterskola med planen att söka vidare till Dramatens elevskola. Efter att ha spruckit vid intagningsproven både vid Dramaten och Göteborgs stadsteater stack han över till Finland för ett års turnerande med Landsteatern.  Återbördad till Sverige kom han in på elevskolan vid Norrköping-Linköpings stadsteater där han sedan fick engagemang. Under sina sex år i Östergötland spelade han mån...

Georges Feydeaus klassiska spring-i-dörr-fars "Spökhotellet" från 1894 stod på Sandrews repertoar 1972. Platsen var Intiman i Stockholm där Lars Amble svarade för iscensättningen.  Jarl Kulle spelade huvudrollen som Bonniface, byggmästaren som hamnar på ett sjaskigt hotell för att hoppa i säng med sin bästa väns hustru. Han räknar givetvis inte med att hennes make ska dyka upp på hotellet för att undersöka påstådda spökerier. Runt Kulle fanns rutinerat scenfolk som Gunn Wållgren, Mona Andersson, Lars Lind, Stig Grybe, Bert-Åke Varg m.fl. Yngve Gamlin hade gjort en fin dekor och Mago hade designat kostymerna. Presskritiken var blandad. "Det är skickligt som en koreografisk komposition och det finns ingen som inte håller både stilen och tempot. Men det är klart - utan Jarl Kulle skulle det inte vara någon föreställning" , hävdade Madeleine Kats i Expressen. Gunnar Unger i SvD: "Gunn Wållgrens replik och Stig Grybes mimik är väl värda entrén. Den sistnämnde utmärk...

Skådespelerskan Öllegård Wellton var en stark scenpersonlighet som tjusade publiken i många och ofta tungt vägande roller. Hon hade artistiskt påbrå, två generationer tillbaka minst. Anna Hoffman-Uddengren hette hennes mormor som var teater- och filmstjärna i 1900-talets början, hon drev både Cirkus och Kristallsalongen i Stockholm. Mamman Viola Wellton var berömd kabarésångerska bl.a. i Amerika.  Öllegårds moster hette Alice Eklund, en firad komedienn på sin tid. Alla Öllegårds syskon var konstnärligt begåvade och sysslade med måleri, teckning och film. Inte så konstigt att Öllegård med dessa gener började uppträda redan som liten. Som 11-åring kom hon med i baletten i Aftonbladets amatörrevy "Vi som vill opp". I tonåren tog hon balettlektioner hos Senta von Knorring och fick så goda vitsord att hon blev balettflicka i Oscarsteaterns uppsättning av "Värdshuset Vita Hästen". Öllegård Wellton (1932-91) Hon sökte till Dramatens elevskola vid fyllda 16 men juryn ansåg ...

"Förr fanns det rätt många garverier i vårt avlånga land, men de flesta är borta nu. Vi i Tjaddenrevyn hoppas att detta inte beror på att svenskarna glömt konsten att garva, ty då är vi illa ute" , var Tjadden Hällströms programförklaring till sin 14:e sommarrevy, som fått just namnet "Garva för livet". Ingredienserna var kända sedan tidigare: lite kändisimitationer, buskissketcher och mycket sång och dans förstås.  Förutom Tjadden själv fanns Laila Westersund, Agneta Lindén, Lasse Kühler, Curt Borkman och Tjaddens ständige scenkompis Tore "Knatten" Andersson med i ensemblen. Fyra dansanta flickor ingick i baletten och Jan Zemmlers trio ackompanjerade. Den här gången skämtades det om energikrisen, om den nya regeringen, om radioprogrammet "Ring och sjung". Laila Westersund imiterade skickligt både Gunnar Hedlund och Sten Broman. "Knatten" Andersson gjorde en fin hyllning till den gamle dragspelskungen Calle Jularbo. Tjadden själv gjorde...