Nöjesvirveln

"Söder ställer ut" var namnet på 1949 års nyårsrevy på Södra Teatern i Stockholm. Och vilken utställning sen. X:et, Tage Hedqvist, Stellan Mörner och Tor Hörlin hade svarat för en färggrann dekor och Gueye Rolf för läckra kostymer.  Kar de Mumma hade skrivit dialogerna och Perne och Paddock hade försett revyn med kupletter. På scenen stod publikfavoriter som Tollie Zellman, Åke Söderblom, Egon Larsson, Douglas Håge, Dagmar Olsson och Calle Reinholdz. Primadonna denna gång var Gaby Stenberg.  Ur innehållet kan nämnas Tollie Zellmans monolog som en gammal påkläderska, Egon Larssons magnifika dansnummer med sin egen skugga och Åke Söderbloms vilda protestvisa "Ner med".  Shakespeares "Hamlet" har parodierats i revysammanhang sedan urminnes tider, så även på Södran där Douglas Håge gestaltade prins Hamlet. Tollie Zellman gjorde drottningen och Dagmar Olsson Ofelia.  "Premiärpubliken var stormförtjust. Men det är alltid en revypremiärpublik. Eftertankens k

Kammarteatern var namnet på en driven amatörteatergrupp i Trollhättan som producerade framgångsrika nyårsrevyer under en rad år. Revykännaren Uno "Myggan" Ericsson utsåg Kammarteaterns nyårsrevy till en av de bästa revyerna i landet.  Motor i gruppen var Bengt Jacobsson, en inflyttad skåning som både skrev manus och agerade på scenen. Spelåret 1982-83 hade gruppen fått en alldeles ny scen. Efter att ha spelat i aulan på Nils Ericsson-skolan flyttade man nu in på Sagabiografen vid Spannmålsgatan som byggts om till teatersalong.  "Trollebor IV" hette revyn där det skojades om aktualiteter som J R i Dallas, Hulken och den laglösa grannstaden Lilla Edet som jämfördes med Vilda västern.  "Det glada amatörgänget från Kammarteatern i Trollhättan riskerar snart att proffsförklaras för sina fina insatser. Spelande tränaren Bengt Jacobsson har fått ihop en succéuppsättning i år också" , skrev Kenneth Karlsson i G-T. "Trollebor IV" blev Kammarteaterns ditti

Författaren Joseph Kesselring åstadkom en enda succé - kriminalfarsen "Arsenik och gamla spetsar" som hade urpremiär på Broadway 1941 och blev en verklig långkörare. De två gamla rara systrarna Abby och Martha Brewster har en originell hobby. De hjälper ensamstående herrar till en bättre värld, i all välmening. Med förgiftat flädervin tar de männen av daga och begraver dem nere i sin källare, där deras brorson Teddy, som inbillar sig att han är president Roosevelt, gräver slussar till Panamakanalen.  Det blir besvärligt när deras andra brorson, teaterkritikern Mortimer, får klart för sig vilka små älskvärda dödsänglar Martha och Abby egentligen är.  1944 gjordes en filmversion av pjäsen med Carry Grant i rollen som den bekymrade Mortimer. Men den hade inte Sverigepremiär förrän 1949 - den stoppades nämligen av censuren. När filmen frisläpptes i Sverige var alla scener med lik bortklippta. Farsen har spelats åtskilliga gånger i Sverige och räknas som en klassiker i den sjuka h

Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen.  Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären. Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet.  Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen

  "Räkna med bråk" hette en av de populäraste radioserierna i mitten av 1950-talet. Det var Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud som munhöggs till svenska folkets stora förtjusning. Det var vitsiga dialoger i ett högt uppskruvat tempo där Arne var den förståndige som alltid läxade upp den trögtänkte Carl-Gustaf.  Seriens popularitet mynnade senare ut i en långfilm samt grammofonskivan "Julbråk".  På A-sidans "Tomtarnas julbråk" har de fått jobb som tomtar på ett varuhus där Carl-Gustaf lyckas fastna med skägget i en rulltrappa och ställa till med kaos i en porslinsaffär.  På B-sidan får de två bråkmakarna jobb som barnvakter. Det visar sig snabbt att Carl-Gustaf är ytterst olämplig att passa barn. Trots att skivan har många år på nacken så får den mig fortfarande att dra på munnen. De snabba ordväxlingarna och kemin mellan Lindstedt och Källerud är imponerande. Se även: Arne Källerud - en genuin komiker! "Carl-Gustafs nöjesmaskin", Intiman 198

Torsten Lilliecrona valde skådespelaryrket för att övervinna sitt mindervärdeskomplex. Han var en mycket blyg grabb som skämdes över att han läspade och var finnig.  Vid fyllda 20 snubblade han bokstavligen in på Dramatens elevskola. Han gjorde entré för att pröva in som budbäraren i "Agamemnon" men snavade på en matta och föll. Juryn med Olof Molander i spetsen började gapskratta. "Tyst! Jag tar om det här!" , röt Torsten. Han blev antagen. Torsten Lilliecrona (1921-99) Det var i mitten av 1960-talet som Torsten Lilliecrona vann hela svenska folkets hjärtan genom rollen som den fumlige farbror Melker i TV-serien "Vi på Saltkråkan".  Från början var det inte tänkt att farbror Melker skulle vara någon framträdande karaktär. Meningen var istället att skildra Tjorven och de andra ungarnas upplevelser och ge en färgbild av den svenska skärgården när den är som vackrast. Men manuset ändrades efter hand och Melker kom allt mer i förgrunden.  En gång i tiden medv

Vintern 1985 gjorde Owe Thörnqvist scencomeback på Nöjeskrogen Cabaret vid Norra Bantorget i Stockholm. Då hade det förflutit 30 år sedan han spelade in sin första platta och därför blev det en jubileumskavalkad under rubriken "30 år och 300 låtar".  Showen var tänkt som ett tre veckors inhopp för Gösta Linderholm som fått förhinder. Owe som tillbringat  17 år i Spanien och bara gjort sporadiska gästspel i hemlandet trodde att publikintresset kanske hade mattats av. Inget kunde vara mer fel, Owe Thörnqvist var efterlängtad som få. Publiken slöt troget upp för att få höra gamla godingar som "Loppan", "Hjalmar Bergström", "Varm korv boogie" och "Dagny".  Spelperioden fick hela tiden förlängas och de tre planerade veckorna blev till fem månader med fullsatta hus.  Kompbandet Thörnfåglarna bestod av fyra unga rockkillar som inte ens var födda när Thörnqvist spelade in sina första låtar på grammofon. Som kvinnlig moatjé hade Owe valt Vicki B