Nöjesvirveln

I början av 1960-talet gick ett ruskigt rättsfall genom världspressen. Tre holländska ynglingar mördade en kamrat, uppenbarligen för att tysta honom efter det att de fyra tillsammans begått en serie brott. Två av pojkarna var bröder och söner till en miljonär, vilket gjorde det hela än mer omskrivet, eftersom det verkade som om myndigheterna i viss mån lät sig påverkas av den mäktige fadern. Detta väckte en våldsam folkopinion, vilken bland annat tog sig uttryck i en insamling till advokatarvoden för den tredje pojken. På detta rättsfall byggde dramatikern Manuel van Loggem sin thriller "Jeugdproces", som kallades "Leken tåla" när den gavs på Atelierteatern i Göteborg 1964. Van Loggem ville i sin pjäs visa spänningarna mellan fyra olika temperament, som utsätts för en onormal press utifrån. Vad som börjar som en farlig lek slutar helt utanför de lekande pojkarnas kontroll. Van Loggem belyser hur alla inlärda attityder och inlärda beteenden krossas när individen

Sommaren 1973 var artisten och visförfattaren Barbro Hörberg en av sommarpratarna i Sveriges Radios "Sommar". Under rubriken "Sommarrösten" fick hon besvara ett antal frågor i tidningen "Röster i Radio TV". Vilken skiva kan du inte avvara i ditt "Sommar"? - Sommar, sommar, sommar... Vilken skulle du inte kunna tänka dig att ha med? - "Med ögon känsliga för grönt". För den har jag gjort själv. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, skulle du vilja omge dig med om du lämnades på en öde ö i ett år? - Richard Nixon - så vet man var man har honom. Marlon Brando - behöver väl inte motiveras. Ronald Laing, den engelske psykiatern. Vilken samtalsgrupp vi skulle bli! Vad var det första du skulle fråga om när du kom hem till Sverige igen? - Lever mamma och gamle kungen? Är det något du vill ändra på här i landet? - Ja, jag tycker att dom har för tunt chokladöverdrag på glasspinnarna.

Visst kommer ni ihåg Ulf Larsson? Det har förflutit mer än 10 år sedan denna glädjespridare lämnade oss. Ulf formades till komiker på gymnasiet i Täby. Där fick han som enskilt arbete tillsammans med några kamrater att sätta upp en revy. Redan då stod det klart att det var underhållning han skulle ägna resten av sitt liv åt. Han var 19 år när han startade Cocosteatern i Täby. Drog till sig ett par framtida namn från samma Täby - Peter Dalle som ju blev skådis och Pontus Enhörning som blev ståuppare och radiopratare.  Riktig fart i karriären blev det med hjälp av TV. Rollen som Storebror i barnprogrammet "Bröderna Olsson" blev en succé. "Videograttis" gick av bara farten liksom komediserien "Kusiner i kubik". I den sistnämnda hade han sällskap av Claes Malmberg och Sickan Carlsson. I nio år var han en av programledarna för "Söndagsöppet", ett familjeprogram som han satte sin personliga prägel på. Han var också fullt sysselsatt på privatteatrarn

I sommar är Fredriksdalsteatern i Helsingborg stängd. Skratten som brukar eka mellan de höga avenbokshäckarna har tystnat, om än bara tillfälligt. Nästa år är ordningen förhoppningsvis återställd.  Annat var det sommaren 1978 då den nyblivne 70-åringen Nils Poppe spelade upp "Hjälten från Öresund", ett lustspel av den tyska författarduon Franz Arnold och Ernst Bach. Fröhandlaren Calle Pettersson antas ha räddat en ung flicka från drunkningsdöden i Öresunds vreda vågor. Av pur tacksamhet erbjuder sig flickan att gifta sig med honom, trots att hon inte är äldre än hans egen dotter. Det rustas för bröllop och allt ser ut att gå vägen tills den verklige livräddaren dyker upp hemma hos Pettersson.  Kring Poppes fröhandlare grupperade sig en rad mer eller mindre osannolika figurer: den gamle vännen Mille Mööghel, suveränt spelad av Olof Lundström, som dansade en oförglömlig tango tillsammans med Poppe. Tommy Juth spelade en försmådd sjöman. Pjäsens glada änka spelades givetv

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

Se även: "Drömflickan", Göteborgs stadsteater 1950-51

"Jag är ingen nolla men jag har bondförstånd, därför är jag en vagabond"  sjöng Lill-Babs i ett av sina nummer på Berns i Stockholm hösten 1977. Visst låg det en del sanning i den textraden, för även om det var en glittrig och tempofylld show i bästa Las Vegas-stil så kunde publiken känna gransuset från Hälsingeskogarna. Barbro Lill-Babs Svensson förblev under hela karriären den bussiga och hemvävda tösen från Järvsö.  I den här showen backades hon upp av dansarna Agneta Goldéus, Margareta Kempe, Magnus Liljeroos och Åke Norin. Lasse Samuelssons orkester stod för ackompanjemanget. Det fanns många minnesvärda ögonblick: Liza Minnellis paradnummer "New York, New York" med svensk text av Bengt Haslum. Den ömsinta hyllningen till Sammy Davis på melodin "Mr. Bojangles". "Trillingarna" var ett komiskt nummer i babykläder och dans på knäna som Lill-Babs framförde tillsammans med de två manliga dansarna. Sture Lundqvists fina visa "Bli en clown&q