Nöjesvirveln

Nedanför Lugnets hisnande hoppbackar i Falun gav Länsteatern i Dalarna den grekiska komedin "Lysistrate" sommaren 1982. Spelplatsen var perfekt för ändamålet. Publikläktarna vände sig mot fondens granitberg som färgades rött av den nedåtgående kvällssolen. Där uppe på berget kunde det Akropolis legat som Lysistrates kvinnor intar. Aristofanes skrev pjäsen 411. f. Kr. när kriget mellan Athen och Sparta rasade. Lysistrates idé är att kvinnorna i de två fientliga stormakterna ska inleda en kärleksstrejk för att få männen att sluta fred. "Det enda vi måste avstå från är kuken" , som Lysistrate säger i pjäsen. Det var en riktig mastodontuppsättning med en stor ensemble bestående av både proffs och amatörer, påkostade masker och kostymer. Eyvind Andersen regisserade och Ulf Magnusson hade komponerat rytmisk sambamusik som gav föreställningen en dos av karnevalsstämning. Eva Millberg spelade huvudrollen som Lysistrate. Caterine Westling gestaltade hennes väninna Kalonie på...

Sickan Carlsson kan räknas till en av de mest folkkära aktriser som setts på en svensk bioduk. "Hela Sveriges lilla fästmö" brukade hon kallas.  Hon var glad, käck och kavat, ett riktigt naturbarn. Inte var hon någon stor karaktärsskådespelerska, men hennes smittande humör och varma utstrålning gladde människor och hon var under några årtionden den svenska filmens pålitligaste glädjekälla. Inte minst under de dystra krigsåren då hon roade publiken i filmlustspel som "Landstormens lilla lotta" och "Landstormens lilla argbigga". Hon debuterade redan som 10-åring i det populära radioprogrammet "Barnens brevlåda" och gjorde revydebut på Gröna Lund vid fyllda 15. Hon kom att medverka i ett flertal revyer, både hos Björn Hodell, Karl Gerhard och Kar de Mumma. Sickan Carlsson (1915-2011) Men det var genom filmen som Sickan blev älskad av hela svenska folket. Under 1940-talet och en bit in på 50-talet var hon komediregissören Schamyl Baumans stora stjärn...

"Publiken skall roas och underhållas och inte engageras i svåra livsproblem - det har alltid varit Ragnar Klanges paroll. Årets Klangerevy Folkets sommarnöje frestar inte till några djupsinniga tolkningar av innehållet. Den bjuder på ett par timmars trivsam underhållning, framförd med ett glatt humör och fint tempo" , skrev Bertil Gillberg i Expressen. För merparten av textmaterialet svarade författarduon Lennart Anderzon och Tjadden Hällström, den sistnämnde medverkade också som komiskt ankare på scenen. I revyensemblen märktes också Tore "Knatten" Andersson, Bianca Cavallini, Bosse Brunberg, Gittan Kjell m.fl. Här fanns en vältrimmad balett under ledning av John-Ivar Deckner. För dekoren svarade folkparksveteranen Evert Myhrman. Sölvesborgstidningen skrev:  "Inför fullsatt salong spelade på onsdagskvällen Klangerevyn 1962 ut för fullt, inför en jublande publik som uppskattade allt som bjöds. Kort och gott en revy när den är som bäst". Efter folkparksbesö...

Efter flera år som sångerska i det populära dansbandet Wizex var det dags för Kikki Danielsson att erövra folkparkerna på egen hand. En del olyckskorpar kraxade och menade att Kikki aldrig skulle klara av att göra solokarriär.  Tillsammans med kompgruppen Roosarna visade Kikki var skåpet ska stå. Hennes sommarshow blev en succé som innehöll allt från country och schlager till joddling och dragspel.  Bortåt 50 spelplatser klarades av och Kikki bevisade snart att hon inte alls behövde stå i skuggan av Carola (1983 års stora dragplåster) som tidningarna ville göra gällande.  Kikki slog publikrekord redan vid premiären i Moliden och några dagar senare lockade hon 2 500 personer till Ljusdals Folkets Park. Omdömena i pressen var övervägande positiva: "Vem trodde att Kikki Danielsson skulle göra riktigt hård rock så att svetten lackar? Eller att hon skulle våga blanda Joddlarkärlek och Varför är kärleken röd med en överraskande swing och hela bandet som kör. Kikki gör det. Och ...

Sommaren är bygdespelens tid. Teaterformen är mycket speciell, kanske inte unik för Sverige men med en spridning över landet som är anmärkningsvärd.  En historisk händelse eller en sägen, oftast med lokal förankring, utgör i allmänhet underlag för pjäsen.  Inget landskap har så många bygdespel som Dalarna, och så många bra och i det allmänna medvetandet etablerade.  Sedan 1959 har man varje sommar framfört "Ingmarsspelen" i Nås. "Ingmarsspelen" är baserad på första delen i Selma Lagerlöfs roman "Jerusalem" som i sin tur bygger på en verklig händelse från 1896. Då lyckades den svavelosande predikanten Hellgum få 37 Nåsbor att sälja sina gårdar och flytta till Jerusalem där de övertygats om att uppleva Jesu återkomst till jorden. Men de som drog iväg i knirkande hästskjutsar från Nås kom inte att spela harpa i det himmelska Jerusalem. Verkligheten var en annan. En helt annan. Det var inte Herren dalfolket mötte vid ankomsten. Det var svår hetta, smuts, malar...

Skådespelaren Stig Engström har alltid tillhört doldisarna inom film- och teater. Många känner igen honom men få vet vad han heter. En gång förväxlades han med kändisskurken Clark Olofsson. Ålandspolisen grep honom på en nattklubb. Trots att Stig bar flera olika ID-handlingar tog det en hel natt att övertyga polisen om att han inte var Clark Olofsson. Stig Engström har sina rötter i Göteborg, växte upp i en borgerlig miljö, hans far var officer. Efter avklarad skolgång hamnade Stig i restaurangbranschen, först som servitör på krogar och sedan som passopp på Amerikalinjen. Väl i land blev han inspirerad av en kamrat att söka sig till teatern. Först blev det Calle Flygares teaterskola i Stockholm och därefter scenskolan i Malmö.  På scenskolan blev han politiskt medveten, började sympatisera med SKP (Sveriges Kommunistiska Parti), fick lära sig att spola och såga det mesta och säga att allt var skit. Första jobbet efter scenskolan var ett engagemang hos Sandrews 1967. Han hade blivit...

"När världskrig utkämpas och avslutas och lurar på nytt, när utvecklingen rör sig med atombomber, 40-talister och plastic, är det egentligen ganska skönt att veta att det finns en plats där tiden står stilla. På Tantolundens friluftsteater välver sig syrenträden som en mur mot nya intryck och påhitt över herrgårdsbyggnaden till vänster och den lilla stugan till höger. Och när den ljuva doften från blomklasarna sveper ut över parketten är den blandad med den något fränare odören av snus och folkkonjak." Så inledde signaturen Peo i Aftonbladet sin målande beskrivning av sommarkvällen i Tantolunden i samband med 1947 års lustspelspremiär. "Tänk om jag gifter mej med August" hette pjäsen som Gideon Wahlberg och Werner Ohlson knåpat ihop. Handlingen var förlagd till ett pensionat där kärlekshistorier och bovstreck utgjorde den tunna intrigen. Här fick publiken möta Julia Caesar som en f.d. operasångerska med hängiven lidelse för de stora ariorna och lusten att lära ut do...