Nöjesvirveln

Knö dej in fast dörra e trång, för här är de änna nåt på gång. När som du känner dej joggens vessen ta dej en frikväll, du kan adressen. Ta å lyssna te skrölet, det skummar utå ölet och alla gamla tjommarna e´ här. De trängs å de bröstas å kring desken tjötas, secken festlig atmosfär. En blandning av ursvensk buskis och engelsk music-hall blev en större succé än någon hade vågat hoppats på.  Idén till TV-serien kom från producenten Bo Hermansson som från första början möttes av ett enormt motstånd hos ledningen. Buskis var inte riktigt rumsrent och passade inte i TV ansåg dem som bestämde. Så småningom fick han i alla fall igenom sin idé och det första avsnittet sändes den 20 mars 1968. "För groteskt och folkligt" , tyckte kritikerna, men publiken tog emot programmet med öppen famn. Man slog an lite oväntade strängar i den svenska folksjälen. Det blev plötsligt inne med buskis och allt fler vågade sig på sorten.  Sten-Åke Cederhök, den mest urgöteborgska

Lördagen 28 november 1942 är ett tåg på väg norrut från Göteborg. Ombord finns bland annat den unga norskan Anne Eriksen, som delar kupé med en man som utger sig för att vara svensk löjtnant. Innan flickan stiger av tåget är mannen död, mördad med ett knivhugg i ryggen... Det är upptakten till Bo Hermanssons och Tony Williamsons thriller "Röd snö" som visades i TV vintern 1985.  Handlingen utspelar sig på ett litet pensionat i Dalsland, bara fyra kilometer från norska gränsen. Där vimlar det av mer eller mindre underliga figurer, och innan första avsnittet tagit slut hittas ytterligare en man mördad. Hemmasonen och pensionatets allt-i-allo Evert Lind, påpekar i all stillhet, men med all rätt: - Det händer så mycket konstigt här... Även om "Röd snö" är en spionthriller och innehåller allvarliga ämnen som kriget och det norska motståndet så kan den ändå betecknas som en komedi, den är full av komiska inslag. Av alla de komiska roller Tomas von Brömssen ge

Under fyra säsonger 1979-87 sändes TV-serien "I Myggans vänkrets". Det var ett underhållningsprogram om svensk revyhistoria med nöjesdoktorn Uno "Myggan" Ericson som ciceron. Här vältrade man sig i nostalgi, minnen och gamla kupletter framförda av olika gästartister. Vid Myggans sida fanns den sjungande värdinnan Cilla Ingvar. Inför den sista omgången 1987 skrev Cilla dagboksanteckningar både före, under och efter inspelningsarbetet. När det var dags för TV-sändning publicerades hennes anteckningar i en artikel i tidskriften Röster i Radio-TV.  Juni 1986: Myggan ringer en helg när jag är på landet och meddelar att det är dags igen, fyra program ska det bli, fort drar han en lista på "mina" kupletter och skissar programmets teman. Han har två telefon-jag: idag fattar han sig kort, informerar bara. Men jag blir glad, väldigt glad faktiskt. Tänk att det är fyra år sen sist! Oktober 1986: Stort brunt kuvert kommer från Göteborg med noter och texter. Äntligen -

När Sveriges Radio för några år sedan anordnade en omröstning om Sveriges bästa TV-serie genom tiderna så vann "Hedebyborna". Det är inte svårt att förstå varför. Jag såg nyligen om serien på dvd och trots det långsamma berättartempot så håller den fortfarande.  "Hedebyborna" är baserad på Sven Delblancs romaner och filmatiserades för TV 1978. Serien gick hem hos svenska folket och fick snart en fortsättning. Totalt blev det 18 entimmesavsnitt fördelade på tre säsonger. Här fick vi möta bönder och adelsmän, borgare och arbetare, gamla och unga i den fiktiva orten Hedeby i Sörmland 1937. Ett Sverige i brytningstid är vad "Hedebyborna" handlar om. Ofredens år väntar ute i Europa. Det gamla bondesamhället går obönhörligt mot sitt slut. Årensarnas flotte glider för sista gången ner för ån. En ritual från det förgångna upphör.  I rollistan fanns många av dåtidens största skådespelare. Ingvar Kjellson, lysande och oförglömlig som försupen adelsman. Per Myr

Kommer ni ihåg de två göteborgska tanterna Alfhild och Ortrud? De dök upp första gången i Kurt Olssons TV-show "Fådda blommor" där de satt i publiken och lade sig i föreställningen till Kurtans förtret. Alfhild i rutig kappa och grön basker var den rappkäftade och gåpåiga tanten som aldrig blev svaret skyldig. Ortrud i ljusblå kappa och rosa basker var lite sävligare och mer eftertänksam.  De båda tanterna gestaltades av Agneta Danielsson och Med Reventberg. De blev enormt populära hos publiken, kanske för att rollgestaltningarna var så rakt igenom äkta.  Efter att ha tjafsat med Kurt Olsson i två säsonger fick Alfhild och Ortrud en egen TV-serie 1990. Agneta Danielsson och Med Reventberg svarade själva för manus och regi. Här skötte tanterna ett café i Majorna där en del skumraskaffärer pågick bakom deras ryggar.  Man fick också följa med tanterna på strapatsrika utflykter bl.a. till Gekås i Ullared, hattparad i Trädgårdsföreningen, loppis på Kungstorget och en pensi