Carli Tornehave - Europas Frank Sinatra

Om man gör en återblick på den svenska populärmusiken och dess utövare så finns det en nästintill bortglömd sångare vid namn Carli Tornehave. Han tillhörde de riktigt stora på 1960-talet. Tonårsflickorna tjöt av förtjusning var han än uppenbarade sig. När popvågen svepte in över landet hamnade Carli Tornehave i skymundan. 

Han föddes i Stockholm men växte upp i Köpenhamn innan han som 18-åring bosatte sig i Sverige. Mamman var svensk och pappan dansk. Carlis första skivinspelning stoppades och kom aldrig ut i handeln. På den tiden var det inte acceptabelt med sångare som bröt på dialekt eller främmande språk. Carli blev både besviken och ilsken men tog nya tag och bestämde sig för att lära sig svenska språket ordentligt. Efter ett halvårs tragglande med svenskan snackade han istället som en söderkis som aldrig varit över Slussen. Det tog honom ytterligare några år att lära sig språket. Charlie Norman gav honom chansen att spela in en ny platta och den gavs ut. 

Sina stämband hade Carli tränat sedan 10-årsåldern då han gick i Vesterports skole och placerades i gosskören. Det var alltså ganska självklart att han skulle ägna sig åt sång och musik. Det enda som kunde konkurrera med sången var hans brinnande bilintresse. Han började sin yrkeskarriär som bilmekaniker. Han körde gärna och han körde fort. Längre fram skulle han få bekymmer med det, för polisen tyckte att han körde för fort. För det fick han rubriker i tidningarna. Nästan större än för sin sång.

Carli Tornehave blev en rubrikernas man. Ett av de mest ihärdiga ryktena om honom handlar om att han skulle ha blivit portförbjuden från Nalen. Det sades att Topsy Lindblom, chefen för det legendariska nöjesetablissemanget, hade svartlistat honom för all framtid. Det tisslades om att Tornehave skulle ha uppträtt berusad eller till och med narkotikapåverkad. 

Sanningen var att Carli var engagerad på Nalen som sångare i Gottlieb-kvartetten. Så fick han erbjudande att komma till Göteborg och sjunga med Malte Johnsons orkester på Liseberg. Carli gick till Topsy för att säga upp sig: "På Nalen är det ingen som säger upp sig. På Nalen får man sparken!" mullrade Topsy. 

På hösten samma år var alltihop glömt och Carli fick komma tillbaka. 

På 1960-talet hade Carli många skivframgångar där "Under ekars djupa grönska" blev den största. Han kallades ibland för Europas Frank Sinatra. Han kunde sjunga Svensktopp, visor, ballader, jazz och evergreens, han täckte in hela registret. Som scenartist gjorde han krogshower, teater- och musikalroller. Han ersatte Karl-Arne Holmsten i komedin "Far i luften", först på Lisebergsteatern i Göteborg och senare på ABC-teatern i Stockholm. Han gestaltade Frank Butler i "Annie get your gun" mot Brita Borg i rollen som den skjutglada Annie Oakley. 

På 1970-talet blev han godsägare och lantbrukare på Torsåker, tre mil norr om Stockholm. Han trivdes alldeles förträffligt bland skördetröskor och traktorer. Sången blev mer och mer en hobby, men han har aldrig slutat helt och hållet. Så sent som för några år sedan hade han återkommande engagemang på Finlandsbåtarna där han sjöng med Leif Kronlunds storband, då hade han hunnit fylla 85. 

En sak har han ångrat i karriären. Det var när Hasse och Tage ville ha honom med i deras första revy "Gröna Hund" på Gröna Lund. Carli stod mitt uppe i schlagerkarriären, åkte som en skottspole mellan folkparkerna och tjänade stora pengar, därför nobbade han AB Svenska Ord.

Läs också:

Den sentimentale Sven-Olof Sandberg

Scandinavian Five - med ett alldeles eget sound!