Minns ni Bröderna Djup?

Bröderna Djup från Kållandsö utanför Lidköping slog igenom på bred front i det omåttligt populära TV-programmet "Nygammalt" en kulen decemberkväll 1979. Deras framträdande liknade inget man hade sett tidigare. De framförde den gamla slagdängan "Vi bor på landet" med diverse djurimitationer. Man spelade på höräfsa, lie och såg. "Lien" hette Bröderna Djups västgötska version av Elvis "Jailhouse rock". Succén var ett faktum! Svenska folket tog Bröderna Djup till sina hjärtan och nöjesarrangörerna bjöd över varandra. De lockade med 50 000 i gage och hämtning i helikopter. Men Bröderna Djup nobbade. Alla hade civila jobb och ansåg inte att det dom gjorde var särskilt märkvärdigt, någon artistkarriär ville dom inte satsa på. 

Bert Karlsson lockade med skivkontrakt men bröderna var svårövertalade. Till slut gick dom motvilligt in i skivstudion för att föreviga "Vi bor på landet" och "Lien" på en singel. Den blev en storsäljare, 8 000 skivor såldes redan första veckan. Så småningom kom en hel LP, den sålde guld.

Bröderna Djup bestod av Gunnar Djup, som trakterade lie och såg. Han skrev även flera av gruppens sångtexter. I det civila arbetade han på en möbelfirma. Jonas Djup spelade räfsa och gitarr vid sidan av sitt jobb som mattförsäljare. Pelle Djup var anställd vid en dörrfabrik och var självlärd dragspelare. Det här med ackord och skalor var helt främmande för honom, han hade ingen aning om tonarter, ibland blev det C och ibland blev det F-dur. Yngst i gänget var systersonen Ingemar Axelsson, typograf till yrket. Han ansågs som den mest musikaliska i gänget med förflutet i dansbandet Botten Stars. Ingemar spelade gitarr och även lite orgel. 

Bröderna Djup fortsatte musicera och underhålla, men i lagom takt. Högst ett framträdande i veckan, inte mer än så. När dom blev erbjudna att spela på Gröna Lunds stora scen tackade dom nej med motiveringen: "Vi har redan spelat i Stockholm en gång". Det blev mest jobb på hembygdsföreningar, äldreboenden samt en och annan folkpark. Då och då ställde dom upp i TV. 1981 gjorde Ingvar Oldsberg en nöjesdokumentär om gruppen betitlad "Svenska folkets Djup".

När systersonen Ingemar omkom i en drunkningsolycka 1987 tappade bröderna lusten att fortsätta. Men livet måste gå vidare och efter ett tag började man framträda igen. 1993 kom deras tredje och sista skiva "Ena sali´ blandning".

Jag blir glad när jag tänker tillbaka på detta udda inslag i svenskt nöjesliv. Låtar som "Dofter av kaffe", "Myggbetsromantik" och "Kôrv mä mos" har för evigt etsat sig fast i mitt minne.