Nöjesvirveln

Det var 1967 som Kent Andersson slog igenom som dramatiker och skrev teaterhistoria med sin första pjäs "Flotten" på Göteborgs stadsteater. Samma år kom uppföljaren "Hemmet" som Andersson skrev tillsammans med Bengt Bratt. "Hemmet" handlar om detta vårt enda livs korta spann mellan födelse och grav. Miljön är ett ålderdomshem och temat är det förakt och den känslokyla som mitt i välfärden isolerar så många gamla i sterila anstalter. Livsöden spelas upp i prosa, lyriska monologer, i stiliserat dramatiska episoder, i rörande moment från åldringarnas anstaltsvardag och humoristiskt, burleskt lössläppta situationer, där tidsperspektiven blandas i spexets anda. Kent Andersson och Måns Westfeldt spelade de två kvinnliga sköterskorna på hemmet. I övriga roller fanns starka profiler som bl.a. Alf Nilsson, Ingvar Hirdwall, Dan Sjögren och Maria Hörnelius. Måns Westfeldt och Kent Andersson Precis som i "Flotten" så var "Hemmet" ett grupparbete dä

Säsongen 1990-91 spelade Maximteatern upp Neil Simons komedi "Rumors". Regissören Lars Amble och aktören Brasse Brännström hade försvenskat denna mycket amerikanska pjäs som nu fick heta "Skvaller". Handlingen utspelade sig i en stilig Djursholmsvilla där ett par ska fira sin 10-åriga bröllopsdag och har bjudit hem fyra par, som alla tillhör närmaste vänkretsen.  När de första gästerna anländer till fina villan finner de värden avtuppad med blödande öra och en pistol i närheten, och frun och tjänstefolket är borta. För att skydda värden och sig själva från vad de tror kan vara ett självmordsförsök hittar de på bräckliga historier som skall förklara värdparets frånvaro inför övriga gäster som gradvis droppar in. Naturligtvis uppstår spekulationer bland gästerna. Spekulationer och skvaller, som urartar i en absurd härva av lögner, när polisen blandar sig i festen. En riktig stjärnensemble höll skvallret igång. Här fanns bl.a. Lena Nyman, Thomas Hellberg, Anna Sundqvis

Idag gör vi en återblick på nöjesutbudet i Malmö med omnejd för 50 år sedan. Skåningarna hade gott om möjligheter att gå ut och roa sig våren 1974. På Malmö Stadsteater spelades Sondheims musikal "Sommarnattens leende" med Maj Lindström, Nils Bäckström och Ing-Britt Stiber i de ledande rollerna. På repertoaren fanns också Shakespeares komedi  "Trettondagsafton" och Mozarts opera "Trollflöjten". På Nyan drog Nils Poppe och Harriet Forssell fulla hus med operetten "Lilla helgonet". Zarah Leander var ute på en av sina avskedsturnéer och missade naturligtvis inte Skånepubliken. Helsingborgs stadsteater spelade de sista föreställningarna av pjäsen "Arvet".  Världens största isshow "Holiday on ice" kom på ett gästspel till Isstadion.  Buskiskungen Nisse Ahlrot turnerade traditionsenligt runt Skåne med sin senaste revy. HasseåTage med ensemble kom till Lund för ett celebert gästspel med sin Bernsrevy "Glaset i örat". På res

Skådespelaren Jan Blomberg stod mitt uppe i karriären när han hastigt rycktes bort vid 62 års ålder. Då hade han precis haft premiär på Yasmina Rezas pjäs "Hasard" på Dramaten och fått lysande recensioner. Samma år hade han och Sven Lindberg visat prov på stor lekfullhet i barnteaterföreställningen "Trevalds önskan". Jan Blomberg hade fortfarande sina största uppgifter framför sig och var på god väg att bli både erkänd och folkkär när döden lade krokben för honom.  Denne särpräglade scenkonstnär tillbringade sina unga år i USA och utbildade sig vid Royal Academy of Dramatic Art i England. 1959 kom han in vid Dramatens elevskola och blev sedan Dramaten trogen med undantag för några utflykter på annat håll.  Han jobbade vid stadsteatern i Uppsala under fem år, där gjorde han en av sina bästa rolltolkningar som Främlingen i Strindbergs "Brända tomten". 1968 medverkade han i "Black Comedy" på Intiman i Stockholm, en liten, liten roll som han höjdes t

I februarikylan 1947 förenades de båda revykungarna Gustav Wally och Karl Gerhard i en gemensam revy på Oscarsteatern i Stockholm.  "Trivsel-Sverige" var namnet på föreställningen. Titeln låter måhända rar och snäll men med Karl Gerhard som en av huvudförfattarna förekom naturligtvis en hel del giftpilar. En som kände sig träffad var den folkkära filmidolen Edvard Persson som här framställdes av Gerhard som kulturambassadör för Svensk Sirapsfilm. Edvard tog så illa vid sig att han hotade att stämma Karl Gerhard. Någon stämning blev det aldrig, Edvard ångrade sig men uttalade sig senare i Aftonbladet: "Om Karl Gerhard vill tjäna pengar på att sälja sina medmänniskor och sticka hål på dem, så må det vara hans ensak. Men tänk om han istället ville ta fram sitt lilla hjärta - för jag tror säkert han har ett..." En annan som råkade ut för Gerhard var Dramatenchefen Pauline Brunius. Redan 10 år tidigare hade Gerhard gjort succé med sin Pauline-parodi, nu var det dags för

Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp. En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum. Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt! Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken. I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.  Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem. "Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj L