Nöjesvirveln

Under några somrar på 1990-talet spelade revypappan Mats Ljung farser och folklustspel på en pittoresk bakgård vid det gamla Båtmanshuset i Skara. 1994 års uppsättning hette "Tvätta Johansson" författad av Mats Ljung och Ragnar "Joker" Pedersen.  Pjäsen utspelar sig 1969 och den påhittige Johansson, gestaltad av Mats Ljung, bygger en månraket. För att dölja projektet för sin fru (Maria Ljunggren) påstår han att den stora apparaten är en tvättmaskin med oanad kapacitet. Varpå fru Johansson uppmanar grannarna att lämna in sin tvätt. Naturligtvis går allting på tok, varken månfärd eller tvätteri fungerar. "De tokiga infallen står som spön i backen och skratten lika tätt. Glada sånger och danser kompletterar det roliga byket. Regissören Håkan Wennberg har fått rätt styrfart på tokerierna och full fräs på centrifugen. Ett gott skratt förlänger livet, sägs det - i så fall fungerar Johanssons tvätteri som ett mirakulöst reningsbad" , konstaterade Tore Ljungberg i

En udda artistkombination roade publiken i Ulricehamn för en kväll sommaren 1971. Den religiösa sångaren Jan Sparring från Bandhagen uppträdde tillsammans med revykomikern Runo Sundberg från Skövde. Inför framträdandet hade Sparring fått en del fördömande brev från religiösa kretsar som hade synpunkter på att han lät sig kopplas samman med en buskisartist. - Runo är en ömsint iakttagare av oss människor och arbetar med äkta folkhumor!  konstaterade Jan Sparring.  Jan Sparring och Runo Sundberg Stenbäcksskolans aula i Ulricehamn var fylld till bristningsgränsen när showen drog igång. Sparring sjöng med sin härliga basröst så det svängde kring såväl troende som syndare. Runo "Lanthandlar´n" Sundberg gjorde sina kluriga gubbar som räknade pappspik, "pratade skit" som miljövårdare och lade in svordomar på västgötska så dom blev sköna som liljekonvaljer.  Mötet mellan Jan Sparring och Runo Sundberg slutade med duettsång. Publiken stod upp och applåderade. Båda artisterna

Blott nio år gammal började Växjösonen Hans-Peter Edh att sjunga offentligt. Som 12-åring upptäcktes han på ett folkparksforum där han sjöng "O Sole Mio" så att allas hjärtan kom i dallring. Han jämfördes med den italienske gossopranen Robertino Loerti och utpekades som "Smålands Robertino". Sedan blev det turnéer i folkparkerna med familjeunderhållaren Elon Dahl. När målbrottet kom blev det uppehåll i sjungandet. Idag fyller Hans-Peter 70 år. Grattis! En del säger att han är förvillande lik Ulf Lundell. Det har hänt att folk har tagit fel och frågat honom: "Du är väl den där sångaren som flyttat till Österlen...?"  Båda är visserligen sångare, men rösterna är helt olika! Hans-Peter hade egentligen tänkt sig att bli arkeolog, men efter att ha deltagit i en amatörteateruppsättning hemma i Växjö uppmanades han att söka till scenskolan. Han genomgick den lyriska linjen på scenskolan i Göteborg och engagerades därefter till stadsteatern i Uppsala. Efter en sej

Om erotiska äventyr och förvecklingar i den förtrollade och förhäxade engelska midsommarnatten handlar William Shakespeares komedi "En midsommarnattsdröm". Här finns hovets värld, de båda unga förälskade paren, de gycklande hantverkarna och slutligen den fantastiska älvvärlden och dess skogsväsen. Tom Lagerborg iscensatte denna sagokomedi för Riksteaterns räkning 1972. Åke Lundqvist spelade pjäsens genomgående figur, det skälmska andeväsendet Puck.  Rutger Nilsson och Anna Godenius var ett vackert hertigpar. Pierre Lindstedt, Gus Dahlström och Raymond Nederström firade komiska triumfer som hantverkarna.  Scenografen Jindrich Dusek hade skapat en mycket enkel men effektiv dekor bestående av lösa skärmar, vita då handlingen utspelade sig i palatset, gröna med slingrande trädrankor då skådeplatsen var skogen. Björn Isfält och Lars Damberg hade försett komedin med nyskriven musik. "På det nakna scengolvet jagar de fyra unga älskande varandra med vildsint frenesi. Det är en a

Teaterboven - en annons från Stockholms Stads Brandstodsbolag - fanns ofta på sista sidan i många av 1950-talets teaterprogram. 

"Mitt vänliga fönster" kallade Karl Gerhard sin sommarrevy på Folkan i Stockholm 1934. Revyn var knappast så vänlig som titeln ville göra gällande. Revyförfattaren hade vässat sin penna och hans piska åstadkom säkert ett och annat rapp som träffade salongen.  Som vanligt hade Karl Gerhard försett sig själv med en rad ordrika kupletter där "Kungliga Johansson" och "Hallelujavisan" hör till de mest minnesvärda. Den sistnämnda väckte protester från religiösa kretsar. Här framförde primadonnan Zarah Leander "I skuggan av en stövel", en sång som Karl Gerhard skrev om judeförföljelsen, utan att med ett enda ord nämna Tyskland. Två år senare skulle Zarah bli nazitysklands mest populära artist.  I revyensemblen fanns bl.a. paret Calle och Emy Hagman, de komiska herrarna Eric Abrahamsson och Eric Gustafson, den steppande sångcharmören Gustaf Wally och krumeluren Wiktor "Kulörten" Andersson.  Gruppen The 5 Kentucky Singers, fem färgade gentlemen

Fästningsspelen i Varberg var under många år något av en institution i teatersverige. Inför den 18:e säsongen 1964 såg det dock ut som att traditionen skulle upphöra. Varbergs stad ledsnade efter att ha upplevt ett par regnvåta spelsäsonger. Teaterdirektrisen och skådespelerskan Elsa Prawitz kom som en räddande ängel, hon tog helt sonika och flyttade spelplatsen utanför fästningsmuren, mera i lä för lågtrycken, och så sände hon ut en samling trogna beundrare ur Badstyrelsen med håven, så att det nödvändiga startkapitalet kunde samlas ihop.  Med sig själv i titelrollen satte Prawitz upp Garcia Lorcas muntration "Den galanta skomakarfrun". Mot Elsa Prawitz spelade Tord Peterson den stackars skomakaren som får så mycket ovett av sin sköna och galanta hustru. En angelägen friare gestaltades av Hans Wahlgren. Totalt rymde rollistan åtta personer. Ingvar Danielsson svarade för scenografin och Hans Bergström regisserade. Dagens Nyheters utsände kritiker Ingvar Holm menade att spelpl