Nöjesvirveln

Idag lyfter jag på hatten för sångaren Lasse Berghagen som fyller 75 år. Folkkäre Berghagen har roat  och förnöjt oss i 55 år nu.  Det var 1965 som han debuterade på ett IOGT-möte med sin egen komposition "Ragatan på Baggensgatan" och ytterligare en handfull visor. Bland publiken fanns en skivproducent som tog honom till Simon Brehm på Karusell vilket ledde till skivkontrakt. Strax därpå träffade han Barbro Lill-Babs Svensson, de gifte sig och fick en dotter. Pressen envisades med att kalla honom för "Herr Lill-Babs" och det var inte alldeles lätt för Lasse att skapa en egen karriär. När han sedan började göra barnprogram i TV, ja då fick han heta "Lasse Barnhagen".  På 1970-talet började det i alla fall lossna för den unge låtskrivaren, då kom svensktoppssuccéerna tätt: "Ding Dong", "Hålligång i skogen", "Du som vandrar genom livet", "Breda leenden", "Han är en clown", "Tacka vet jag logdans"...

"Stanna till frukost" är en komedi skriven av Ray Cooney och Gene Stones. Den handlar om hur två människor ur helt olika generationer möts och motsättningar uppstår. En frånskild medelålders statstjänsteman med inbitna vanor får plötsligt besök av en 17-årig flicka med den unga generationens hela skepsis mot det etablerade samhället. Hon är i nionde månaden och har lämnat sin pojkvän i våningen ovanpå efter ett häftigt gräl. Det blir en underhållande komedi om två generationers livssyn, uppfostringsideal och språkbruk. Riksteatern var först i Sverige med att spela det här stycket som översattes till svenska av Torsten Ehrenmark, en man som hade känsla för de komiska formuleringarna. Skicklige Yngve Nordwall regisserade och för scenografin svarade Nisse Skoog. Maria Hedborg spelade huvudrollen som den unga flickan på rymmen. Några år senare skulle Maria vara med och bilda Backateatern i Göteborg, en av Sveriges ledande barn- och ungdomsteatrar.  Guy de la Berg gestaltade

Rodgers och Hammersteins musikal "South Pacific" handlar om kärlek vid första ögonkastet, rasfördomar och den svåra konsten att fånga livets möjligheter, allt skildrat med andra världskriget och Söderhavet som fond. Kärleken blossar upp mellan den franske plantageägaren Emile de Becque och den unga amerikanska sjuksköterskan Nellie, liksom mellan löjtnanten Joseph Cable och den infödda kvinnan Liat. Becque är änkling och far till två barn med en inhemsk mor, och Liat en fattig polynesiska utan framtidsutsikter. Skall de två amerikanska medborgarna övervinna sina egna och andras fördomar och följa sitt hjärta? Kan man älska någon med annan hudfärg, från en annan kultur?  "South Pacific" är fylld med vacker musik där melodier som "En förtrollad afton", "Bali Hali" och "Jag måste tvätta bort en karl ur mitt hår" är de mest kända.  "South Pacific" blev en dundersuccé på Broadway där den spelades närmare 2 000 gånger. Sverige

Skådespelaren och regissören Jan-Olof Strandberg gick bort för några dagar sedan. Det fanns något oerhört sympatiskt över den mannen som är svårt att sätta ord på, man bara tyckte om honom.  Hans skådespelarkollega Anita Björk beskrev honom så här en gång: "I alla roller han gör så ser man en människa. Man tror helt och hållet på honom." Jan-Olof Strandberg från Södermalm i Stockholm började med teater när han gick på Södra Latin. Där läste han lyrik och vann en recitationstävling för gymnasister. Så blev det teater vid Witzansky och Terserus teaterskola och vid andra provet kom han in på Dramatens elevskola. Kurskamraterna på elevskolan hette Max von Sydow, Margaretha Krook, Lars Ekborg, Ingrid Thulin och Yvonne Lombard, ingen dålig årskull.  Jan-Olof hamnade på stadsteatrarna i Göteborg och Uppsala innan han blev engagerad till Dramaten 1964. Han gjorde många tunga roller i uppsättningar som "Riksrevisorn", "Kung Lear", "Tartuffe" och inte

Häromdagen skrev jag om "Drömflickan" på Göteborgs stadsteater. För jämställdhetens skull är det väl inte mer än rätt att även presentera "Drömpojken".  Pjäsen skrevs av Woody Allen och sattes upp av Gösta Bernhard på Lisebergsteatern i Göteborg sommaren 1970. Hur mycket Woody Allen hade känt igen av sin ursprungspjäs är oklart, Bernhard bearbetade stycket efter eget huvud och presenterade den som "en knas-betonad revy-komedi".  "Drömpojken" handlar om en kille som lider av mindervärdeskänslor och sexuella hämningar. Han står i ständig kontakt med sin psykiater av vilken han får omoraliska råd om hur han skall lösa sina problem. Psykiatern befinner sig i en talarstol vid sidan av scenen och låtsas hålla föreläsning om fallet för publiken. Inne på scenen får man följa den stackars mannens förehavanden. Han leds in i förödmjukelser av olika slag när han gång på gång misslyckas med att upprätta meningsfulla kontakter med kvinnor. När han äntlige

"Drömflickan" av Elmer Rice är en satirisk fantasi som blev en succé på Broadway i mitten av 1940-talet. Den handlar om en ung och naiv dam i New York. Hon jobbar i en bokhandel och dagdrömmer hela tiden om en annan tillvaro. Hennes fantasier färgar hela hennes liv och är på väg att dra iväg med henne alldeles käpprätt åt skogen. En dag möter hon en charmig ung man som lyckas åstadkomma kontakt mellan henne och verkligheten.  Den här komedin gavs på Göteborgs stadsteater spelåret 1950-51 med Gerd Hagman i titelrollen. Erland Josephson spelade den unge mannen och i övriga rollistan hittade man namn som Håkan Jahnberg, Ove Tjernberg, Yngve Nordwall och Eva Stiberg med flera. Knut Ström svarade för så väl regi som scenografi.  Teaterkritikern Teddy Nyblom i Aftonbladet skrev: "Skall man på en gång säga att publiken på stadsteatern knappast någonsin haft så roligt som vid premiären på amerikanska Elmer Rices Drömflickan igår kväll? Dialogen är lika rapp som djuploda

Med tidsmaskinens hjälp tar vi oss tillbaka till hösten 1983 och synar nöjesutbudet i Stockholm.  Flera publikdragande uppsättningar gavs på privatteatrarna. På Intiman roade Carl-Gustaf Lindstedt med sin revy "Carl-Gustafs nöjesmaskin". Bosse Parnevik bjöd in till revyparty på Chinateatern tillsammans med bland andra Eva Rydberg, Elisabeth Andreasson och Lars Amble.  På Maximteatern kunde man se Sif Ruud och Birgitta Andersson förgifta ensamstående män i farsklassikern "Arsenik och gamla spetsar".  Vasans teaterchef Per Gerhard fick in en fullträff med farsen "Rampfeber" där bl.a.  Inga Gill, Siv Ericks och Gösta Bernhard kammade hem skratten.  Musikalen "Sound of Music" på Folkan var inne på andra spelåret. Ernst-Hugo Järegård tillsammans med 21 skönsjungande kvinnor gjorde succé i musikalen "Nine" på Oscars.  På Södran hade 40-talsfavoriterna i "Vårat gäng" återförenats i en nostalgikavalkad.  På Operan kunde man njuta