Nöjesvirveln

Knö dej in fast dörra e trång, för här är de änna nåt på gång. När som du känner dej joggens vessen ta dej en frikväll, du kan adressen. Ta å lyssna te skrölet, det skummar utå ölet och alla gamla tjommarna e´ här. De trängs å de bröstas å kring desken tjötas, secken festlig atmosfär. En blandning av ursvensk buskis och engelsk music-hall blev en större succé än någon hade vågat hoppats på.  Idén till TV-serien kom från producenten Bo Hermansson som från första början möttes av ett enormt motstånd hos ledningen. Buskis var inte riktigt rumsrent och passade inte i TV ansåg dem som bestämde. Så småningom fick han i alla fall igenom sin idé och det första avsnittet sändes den 20 mars 1968. "För groteskt och folkligt" , tyckte kritikerna, men publiken tog emot programmet med öppen famn. Man slog an lite oväntade strängar i den svenska folksjälen. Det blev plötsligt inne med buskis och allt fler vågade sig på sorten.  Sten-Åke Cederhök, den mest urgöteborgska

Nils Ahlrot (1920-91) var Skånes okrönte buskiskung. 1952 startade han sitt eget kringresande revysällskap som turnerade flitigt i södra Sverige fram till slutet av 1970-talet. 1975 års Ahlrot-revy hette "Alla gökar i häcken" där Nisse bland annat hade sällskap av sina trogna primadonnor Lillemor Dahlqvist och Ulla Sonesson. "Den som älskar Nisse och älskar buskis lär inte bli besviken. Tvärtom. Nisse och hans gäng serverar sketcher, monologer, kupletter och annat med hjärtlighet och gemyt.  Textmässigt är Alla gökar i häcken inte så mycket att hänga i julgran. Sketcherna bygger i regel på gamla vitsar som man hört många gånger och kan poängerna på. Men - Nisse och hans kolleger lyckas ändå servera dessa gamla poänger på ett överraskande sätt. Eller ändrar på poängen. Och i och med överraskningsmomentet blir slutklämmen i regel rolig" , skrev Tore Ljungberg i Arbetet. Revyensemblen 1975 Nils Ahlrot blev känd långt utanfö r Skånes gränser genom TV-seri

Några glimtar ur nöjesutbudet i Sverige hösten 1998. "Guys and Dolls", en musikal om småfifflare, storspelare och frälsningssoldater gick upp på Oscarsteatern i Stockholm. I rollistan fanns stora namn som Björn Skifs, Helena Bergström, Johan Ulveson och Peter Harryson. Farsen "Hotelliggaren" med Robert Gustafsson i huvudrollen gick in på sitt andra spelår på Chinateatern. På Cirkus kunde man njuta av utvandrarmusikalen "Kristina från Duvemåla" med Helen Sjöholm.  På Göta Lejon spelades "Miss Saigon" med Stefan Sauk i en av de ledande rollerna.  Carl-Einar Häckner fanns på Södran vid Mosebacke torg med sin enmansföreställning "En monolog om kärlek".  Peter Carlsson & Blå grodorna fyllde Scalateatern till sista plats med en föreställning som kort och gott kallades "Underhållning". På Maxim och Intiman spelades det fars. Även på Dramatens stora scen gavs en fars, "Leva loppan" av George Feydeau. Folkoperan b

Broadwaymusikalen "No No Nanette" hör till de mer sällan spelade i Sverige. Den totalsågades av kritikerna och floppade totalt när den gick upp på Oscarsteatern i Stockholm 1975.  Bättre gick det för Riksteatern några år tidigare där bland andra Harriet Forssell, Åke Harnesk, Lennart Gregor, Gunilla Åkesson, Beatrice Järås och Berndt Westerberg rodde musikalen i hamn med hjälp av Bengt Blombergs regi och Lasse Kühlers koreografi. Handlingen snor sig runt en välbärgad, synnerligen frikostig och gift bokförläggare av religiös litteratur, vid namn Jimmy Smith. Han har för vana att hjälpa unga söta flickor som råkat i penningknipa. Detta leder till en ohållbar situation, vars fortsättning och lyckliga upplösning publiken får följa under några timmar.  Två av melodierna ur musikalen har överlevt och blivit evergreens, "Tea for two" och "I want to be happy". "I Bengt Blomgrens fyndiga, fartfyllda regi blev det en mycket lyckad, frisk och livfull förest

Nationalidolen Carl-Gustaf Lindstedt var huvudperson på Intiman när man spelade upp revyn "Carl-Gustafs nöjesmaskin" hösten 1983. Här användes både gammalt och nytt material hopplockat från många olika håll. Bland de många textförfattarna rymdes både revymakaren Peter Flack och akademiledamoten Lars Forssell.  Carl-Gustaf hade sällskap på estraden av Gus Dahlström, Peter Harryson, Gunilla Åkesson, Bert-Åke Varg och Karin Håglin-Pagmar samt fyra dansanta flickor. Jan-Olof Strandberg och Mille Schmidt delade på regin medan Egon Larsson stod för de koreografiska turerna.  Det skojades om kändisar som Carola och Bert Karlsson och om Gunnar Hellströms TV-aktuella "Raskenstam". En gammal Kar de Mumma-sketch "Krångel-Sverige" i Krylbo" fick nytt liv med Carl-Gustaf, obetalbar som rågblond servitris. Gunilla Åkesson gjorde ett fint sång- och dansnummer "Medan dom andra byter". Gus Dahlström tog sig an Åke Söderbloms gamla kuplett "En kônstig

"Tokiga grevinnan", Dramaten 1950 "Den jäktade", Dramaten 1974-76

Berndt Westerberg (1902-79). Minns ni den östgötska sjörövaren i Knäppupps "Funny Boy", han som hörde så ille på ene örat... Mannen som fällde den bevingade repliken hette Berndt Westerberg.  Hans föräldrar ville att han skulle arbeta på kontor. Han gick dit och sökte jobbet men förklarade att han egentligen inte var intresserad. När detta kom till föräldrarnas kännedom rymde han med ett resande teatersällskap, då var han blott 15 år gammal.   Under sitt liv hann Berndt Westerberg avverka de flesta scener i det här landet inklusive folkparker och Folkets Hus. Han jobbade på Intiman, Scala, ABC-teatern, Riksteatern, Dramaten, Tantolundens friluftsteater och Folkan. I Stockholm var det egentligen bara Södran och Vasan som han inte hann med. Under flera säsonger var han ett pålitligt namn i de populära Klangerevyerna och han hade även engagemang hos Karl Gerhard.  Allra bäst trivdes han på Lisebergsteatern i Göteborg, där medverkade han i en lång rad uppsättningar tillsamm