Nöjesvirveln

En singelskiva som gick varm hemma hos oss i början av 1980-talet var Bengt Pegefeldts roliga "Köppäbävisan". Än idag rycker det i mungiporna när jag hör den låten. Frågan är om vi någonsin spelade B-sidan? Jag har inget som helst minne av "Popsnörerock", den förblev nog ospelad. Bengt Pegefeldt jobbade som musiklärare vid Forssaängskolan i Borlänge och skrev låten mest på kul för att eleverna skulle få nåt nytt att sjunga. Låten gick hem hos barnen som ständigt gick och nynnade på den. När Pegefeldt framförde "Köppäbävisan" live i radioprogrammet "Musikpuls" blev redaktionen nerringda av lyssnare som undrade om låten fanns på skiva, det gjorde den ju inte.  Men Bengt tog med sig några elever och åkte till studion i Falun och spelade in låten, alltihop bekostade han själv. Skivan trycktes upp i 1 000 exemplar som snabbt tog slut och en ny upplaga fick snabbt pressas fram. Snart låg "Köppäbävisan" etta både på Svensktoppen och p

Se även: "Tolvskillingsoperan", Helsingborgs Stadsteater 1977 "Spelman på taket", Helsingborgs Stadsteater 1979

"Publiken hade strömmat till Folkan för att få en fröjdefull afton. Det föreföll som om förväntningarna gott och väl blev infriade",  skrev Barbro Hähnel i Dagen Nyheter om 1961 års Kar de Mumma-revy "Förälskad i Stockholm" som hade premiär på Folkan dagarna före Valborgsmässoafton. Kar de Mumma hade trummat ihop en bra ensemble med publikmagneter som Stig Järrel, Inga Gill, Lars Ekborg, Hjördis Petterson, Gaby Stenberg m.fl. Ett par nummer i revyn räknas idag som klassiker. Dit hör sketchen "Förälskade i stockholmstrafiken" med Stig Järrel, Lars Ekborg och Sven Holmberg, som sammanträder om hur man skall försvåra framkomligheten för bilisterna i Stockholms innerstad. Kupletten "Två eldiga spanjorer" med Lars Ekborg och Stig Lonnert instämda i faderskapsmål av flickorna Succia, Tussilull och Tussilo hörde också till revyns höjdpunkter. Även Ekborgs fönsterputsare "Han som stiger mot höjderna" får räknas till klassikerna. Den so

Det finns många roliga anekdoter om revykungen Ernst Rolf. Han lär ha varit en mycket charmerande herre, omöjlig att bli arg på. Vid ett tillfälle skulle Ernst Rolf träffa teaterkungen Albert Ranft för att diskutera ett samarbete. Mötet var bestämt till klockan tre på eftermiddagen. Klockan slog tre men ingen Rolf syntes till och han syntes inte ens när klockan slog fyra. Albert gick av och an på golvet som en retad tiger, han var sannerligen inte van att vänta och då Rolf äntligen dök upp utbrast han: "Hur kan man vara så förbannat vårdslös med tiden?" "Lugna dej, Albert! Lugna dej! Jag har varit på frukost hos Daniel Fallström. Kan du förresten göra så här? På ett ögonblick hade Rolf fått av sig rocken, kastat sig på golvet, fört benen över huvudet så att tåspetsarna nådde golvet och reste sig därefter triumfatoriskt.  "Va fan menar du med det där?" skrek Ranft. "Här är det fråga om viktiga saker". "Ja, men kan du göra det då?&quo

När Anita Wall dök upp i strålkastarljuset i slutet av 1950-talet fanns det många berömda Anitor: Björk, Ekberg och Lindblom. Wall är den som hållit sig bäst genom åren.  Hon är barnfödd på Söder i Stockholm. Fadern var timmerman, kommunist och reko. Morsan var glad, fantasifull och dito. Bägge gillade sin dotter även när hennes tonårsilska blommade. "Det är bra med Anita, hon har så jämt humör. Alltid förbannad!"  brukade pappan säga. Fem gånger fick Anita Wall försöka innan hon äntligen blev antagen till Dramatens elevskola. Där hamnade hon i ett getingbo av talanger: Börje Ahlstedt, Per Ragnar, Lars Amble, Evabritt Strandberg. Börje Ahlstedt och Anita Wall var de enda med s k arbetarbakgrund. Bägge lika fumliga vid balettstången. Det gick ändå bra för båda. Mycket bra! Anita Wall blev kvar på Dramaten men slog igenom med dunder och brak via TV-teatern. I Arnold Weskers "Rötter".  Året var 1968, ett vanskligt år att bli berömd i. Svårt för duktiga, som råkade

Teater Glädjehuset bildades 1993 av sex skådespelare som just blivit uppsagda från Malmö stadsteater. I september samma år satte den nybildade gruppen upp den engelska farsen "Hassans hotell" på Star Hotel i Lund. Precis som titeln antyder utspelar sig farsen på ett hotell och innehåller de klassiska ingredienserna med dörrar som smäller, älskarinnor som förväxlas, fel personer hamnar i säng med varandra... Mitt i röran står hotellägaren Hassan, en godmodig invandrare som försöker ordna upp alla bekymmer.  "Föreställningen är språkligt vig och ofta kvick, men det är besvärande långt mellan de hjärtliga skratten. Skådespelarna har också ett hårt arbete att övervinna konferenslokalens stora och ödsliga salong. Någon sensmoral att tala om spårar jag inte. Jag skulle önska att Teater Glädjehuset satte ribban lite högre nästa gång. Det finns även komedier med innehåll." skrev DN:s recensent Sven Hansell. Yvonne Erlandsson i Arbetet: "Teater Glädjehuset gör,

Dansaren och showmannen Lasse Kühler hade hunnit skriva ner många av sina artistminnen innan han avled i juni 2014. Hans döttrar Marie och Cathrin har färdigställt materialet till en spännande minnesbok som utkom i fjol: Lasse Kühler, en dansares grundsteg och snedsteg. I boken får vi följa Lasses svindlande danskarriär på krogar, teaterscener, cirkus, film och TV. Han berättar om sina samarbeten med storheter som Nils Poppe, Git Gay, Jarl Kulle, Charlie Norman, Hjördis Petterson, Hagge Geigert, Eva Rydberg, Björn Skifs och många fler.  1976 började han undervisa då han öppnade sin dansskola i Stockholm, han kom att lära flera generationer att dansa. Många framstående artister har tagit sina första stapplande steg på Lasse Kühlers dansskola. Från allra första början gick det inte så bra. Lasse annonserade om lektioner i stepp, showdans och bugg men ingen visade intresse. Lasse hade glömt en viktig detalj i annonserna - adressen och telefonnumret till skolan.  Boken om Lasse Kühle