Nöjesvirveln

"Pusseldrömmar" var en enmansföreställning av och med Carl-Einar Häckner som hade premiär på Aftonstjärnan i Göteborg hösten 2006.  Här visade Häckner upp ett lysande clowneri som förde tankarna till storheter som Charlie Chaplin, Nils Poppe och Victor Borge.  Han överraskade med en lekfull musikalitet och smått absurda monologer.  Efter sejouren i Göteborg fortsatte föreställningen på turné i Riksteaterns regi och avslutades med ett längre gästspel på Orionteatern i Stockholm.  Recensenterna överbjöd varandra i lovord  "Carl-Einar Häckner i högform. Med en oefterhärmlig mimik har han publiken i sitt grepp från det första trolleritricket till den sista monologen"  skrev VLT. "Ett magiskt drömpussel"  hette det i G-P.  Jag tycker att Mikael Löfgren i DN slår huvudet på spiken i sin recension:  "Det roliga med Häckner är att han inte hela tiden anstränger sig för att vara bra. Tvärtom vinglar han ofta på gränsen till det direkt pinsamma oc

Ingvar Hirdwall, 85 år idag. Två populära skådespelare har nu uppnått 85 år. Ingvar Hirdwall fyller år idag, medan Björn Gustafson hade sin bemärkelsedag den 30 november. Båda herrarna har satt djupa avtryck i svenskt teaterliv och är värda varsin hyllning. För att börja med Hirdwall. En gång för längesen var han elektriker som gjorde succé med att uppträda på företagets personalfester och bestämde sig för att bli professionell aktör istället. Han gick på scenskolan i Göteborg och blev färdigutbildad lagom till socialdramatiken började blomstra vid Götaplatsen, kring Kent Andersson, Bengt Bratt och Lennart Hjulström. Hirdwall blev en i gänget och var med i de uppmärksammade pjäserna "Flotten", "Hemmet", "Sandlådan" och "Tillståndet". Det tog tid innan han fick strålkastarljuset på sig. Det var väl egentligen först i rollen som den nersupne Berndt, son till den svårt sjuke Primus Svensson (Carl-Gustaf Lindstedt), i TV-serien "Babels h

Det är nästan på dagen 40 år sedan "Spelman på taket" gick upp på Helsingborgs Stadsteater med Nils Poppe i huvudrollen som den fattige mjölkhandlaren Tevje.  Handlingen utspelas i den ryska byn Anatevka år 1905. Uråldriga judiska traditioner är ännu rådande hos befolkningen, men de unga revolterar mot de äldres ortodoxa tankesätt och sedvänjor. Tevje slits mellan sin grundmurade tro på att bevara de judiska traditionerna och hans älskade döttrars vilja att gifta sig av kärlek. Byborna är utsatta för förtryck och pogromer, deras liv förmörkas av antisemitism och förföljelser av den ryska tsaren. Stycket slutar med att alla invånare måste lasta sina enkla tillhörigheter på kärror och dra bort från sina hem.  En del ställde sig frågande till valet av Nils Poppe i huvudrollen, men teaterchefen Claes Sylwander var övertygad: Nils Poppe och ingen annan skulle spela Tevje.  När biljettkassorna öppnade såldes samtliga 60 föreställningar slut i en handvändning, man kan säga

Det var på hösten 1973 som Casinogänget gjorde sin bejublade comeback med revyn "Kom till Casino" på Intiman i Stockholm. Den revyn var en återblick med guldkorn ur de gamla Casinorevyerna från 1940 - och -50-talen och gick för utsålda hus i två år. I september 1975 var man tillbaka på Intiman med "Nya Casinorevyn", en revy som enligt författarna, Gösta Bernhard och Stig Bergendorff, bestod av 97 procent nyskrivet material.  Det gamla gänget var åter i elden: Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas och Gösta Krantz. Primadonna för året var Anna Sundqvist och dessutom medverkade sex dansanta flickor. Ur innehållet minns man gärna Carl-Gustafs monolog "Sensivitetskursen" och den stora stumfilmskavalkaden med hela gänget som gamla filmstjärnor t.ex. Helan & Halvan, Chaplin, Marlene Dietrich och Edvard Persson.  Här fanns sketchen om de fem kvinnorna som gjort hempermanent med varierande resultat. Och så Gus Dahlströms trag

"Gammal man gör så gott han kan... och får skrattarna på sin sida. Solskenspojkarna är en triumf för Hasse Alfredson som står på scen hela tiden. Han och Gunnar Hellström är härliga griniga gamla gubbar" , skrev Jens Peterson och delade ut betyget fyra plus i Aftonbladet.  "The Sunshine Boys" är en komedi av Neil Simon som blev till "Solskenspojkarna" i Hasse Alfredsons översättning och bearbetning. Premiär var det på Intiman vid Odenplan i Stockholm i februari 1996. Pjäsen handlar om två åldrade komiker, två riktigt gamla stötar, som turnerat tillsammans i 43 år. De blev ovänner och bröt samarbetet. 11 år senare vill TV återförena de två komikerna i ett program om revyernas storhetstid. Det krävs mycket övertalning för att få de två att ställa upp och framföra sin berömda sketch "Kan doktorn komma?" Redan vid första mötet uppstår konflikter. Gamla oförrätter bubblar upp igen och allt urartar i rena kaoset.  Hans Alfredson och Gunnar Hellström br

Lars Amble, Lars Berghagen och Lars Lönndahl, det blev "Triss i Lasse" det. Namnet var rätt välfunnet eftersom triss sitter fint i en pokerhand. Detta festliga underhållningsprogram sändes i Sveriges Television den 12 mars 1976. Se även: Tusenkonstnären Lars Amble Lasse Berghagen 75 år

Mr Hardcastle har lovat att donera en stor summa pengar till sin gamle väns son, Billy Hickory Wood. Den korkade Billys vapendragare Charlie utger sig för att vara advokat, för att få den knäppe Billy att framstå i bättre dager. Då dyker Rupert upp, Billys tvillingbror, för att lägga beslag på sin del av förmögenheten. Han blir förälskad i Mr Hardcastles vackra dotter Cynthia, som är förlovad med den hale Clifton Weaver. In träder nu Billys fru Winnie, som tror att Rupert är Billy.  Och innan Halfdan och Werner står på scenen, exakta kopior av Billy och Rupert, så har butlern James förhindrat en katastrof och advokat Piper försökt förföra Mr Hardcastles syster Amy... Snurrigt värre alltså i denna högst krångliga förväxlingshistoria av Ray Cooney och Tony Hilton. Skådespelaren Björn Gustafson hade sett originalföreställningen "One for the pot" i London redan 1959 och det var på hans inrådan som Olle Kinch satte upp farsen på Folkan 1987. "Oj då!... en till?!"