Nöjesvirveln

Några exempel på nöjesutbudet midsommarhelgen 1970, en tid när folkparkerna fortfarande stod i blom och vi kunde glädjas åt artister som Cornelis Vreeswijk, Bosse Parnevik, Povel Ramel, Zarah Leander, Family Four, Per Grundén och många andra.

En gång i tiden guppade en teaterbåt i Rosenlundskanalen i Göteborg. Det var teaterförläggaren Lars Schmidt som stod bakom den flytande scenen. Sommartid spelades där revyer med stjärnor som Lasse Dahlquist, Thor Modéen, Anna-Lisa Baude med flera. Även gästartister som Lulu Ziegler, Evert Taube och Maurice Chevalier uppträdde ombord på skutan.  Detta pittoreska inslag i Göteborgs nöjeshistoria utspelade sig mellan åren 1948-53. Båten sjönk till botten en vinter i en hamn norr om Köpenhamn. Sommaren 1950 gavs revyn "Till båtnad för alla". Som textförfattare hade Schmidt anlitat några av landets bästa pennor, stora kanoner som Kar de Mumma, Karl Gerhard, Ulf Peder Olrog och Gösta Stevens. I ensemblen fanns namn som Douglas Håge, Siv Ericks och Ulla-Britt Fridh (senare känd som Ulla-Bella). Första akten hade Paristema och dekoratören Ernst G. Bratt hade gjort ett par mycket tjusiga Parisinteriörer.  Signaturen P-e i Aftonbladet menade att detta var den bästa revyn som fr

Dagmar Ebbesen (1891-1954) Som 13-åring debuterade Dagmar Ebbesen i skådespelet "Tummeliten" på Östermalmsteatern i Stockholm. Den gången spelade hon en liten flicka, men det rollfacket fick hon inte behålla så värst länge. Dagmar Ebbesens lott som skådespelerska blev att spela huskors, kavata och munviga, men i grunden snälla och hjärtevarma.  Efter flitigt turnerande med olika teatersällskap i landsorten och en sejour hos Axel Engdahl i Göteborg fick hon sitt genombrott i pjäsen "Hemslavinnor" på Folkan i Stockholm 1921. Det var där hon för första gången spelade den mycket bestämda Kristina med dubbelt skinn på näsan som tveklöst visste hur allt skulle vara. Pjäsen var knappast något mästerverk men tack vare Dagmars rolltolkning blev den en stor succé och spelades inte mindre än 512 gånger. Dagmar spelade även sin Kristina i "Hemslavinnor" på film tre gånger. Först i en stumfilm 1932. Tio år senare i ljudupplaga och slutligen 1942 i en tredje vers

Tantolundens friluftsteater på Södermalm i Stockholm var under många år den självklara paradscenen för dåtidens folklustspel.  Lustspelsförfattaren Gideon Wahlberg blev något av en hovleverantör av manus till Tanto, inte mindre än 19 av hans pjäser uppfördes där. En av de mest folkkära är "Grabbarna i 57:an" som fick sin urpremiär sommaren 1935.  Handlingen utspelar sig på en bakgård på Söder bland glada målargesäller, unga förälskade kärlekspar, några skurkar och så förstås en kärlekskrank piga. Själva intrigen rör sig kring några stulna avlöningskuvert men som alltid i Gideon Wahlbergs stycken ordnas allt till det bästa kring kaffe med dopp, eller kaffe med kron. Och unga hjärtan slår i samma takt och tolkar sina känslor i sång, och gammal kärlek rostar aldrig och ondsinta argbiggor tuktas till slut.  Rollistan befolkades av idel publikkära namn, Rut Holm som pigan Vivan, lustigkurrarna Einar Fagstad och Calle Reinholdz som målarna Fabbe och Vicke, Ludde Juhberg spelade

Bengt Liljenberg har utkommit med en bok om Södra Teatern i Malmö: "Södran - en folkets teater där revyerna höll hus". Det är en lättläst och trevlig skildring över en kort men intressant epok i Malmös nöjeshistoria.  I boken får vi följa med bakom teaterns kulisser, möta en lång rad av dåtidens största underhållare och läsa om de olika uppsättningarna och hur de mottogs. Boken är illustrerad med ett rikligt bildmaterial. För den nöjesintresserade rekommenderas den varmt. Södra Teatern i Malmö låg i det nybyggda Folkets Hus vid Nobeltorget och invigdes 1948. Från allra första början fungerade den som en annexscen för Malmö Stadsteater som invigde teatern med pjäsen "Kalifens son". Framgångarna för stadsteatern uteblev, det var först när den legendariske "Dubbel-Olle" Ohlsson tog hand om teatern som Malmöborna började hitta dit. Med "Dubbel-Olle" vid rodret blev repertoaren mer folklig och lättillgänglig. Det blev en lång rad revyer med stjärn

Märta Ternstedt var en av Göteborgs allra folkkäraste profiler. "Våran lella Märta", sade göteborgarna kärleksfullt när hennes namn kom på tal. "Furstinnan av Annedal" var ett annat smeknamn som Märta bar med stolthet. Hon var teatergalen redan som barn och debuterade 1928 hos Spårvägsamatörerna. 1930 var hon balettflicka i Karl Gerhards och Ernst Rolfs gemensamma revy på Stora Teatern. På dagarna arbetade hon på Karlsson & Starks korsettfabrik men 1933 blev hon anställd som altsångerska i kören på Storan med den furstliga lönen av 125 kronor i månaden, då övergav hon korsetterna.  Snart fick hon ta klivet ur kören och skådespela. Märta hade en förmåga att ständigt dra uppmärksamheten till sig, oavsett storleken på rollerna. En gång var hon statist i Benatzky-operetten "Vita Hästen". En recensent skrev: "Märta Ternstedt hade bara en enda replik i föreställningen - det var den som räddade kvällen." Märta Ternstedt (1915-94) I 35 år

På sin födelsedag råkar försäkringstjänstemannen Jan Berglund förväxla sin attachéväska. Dubbletten visar sig vara sprängfylld med sedlar. Närmare bestämt 7 350 000 kronor. Han bestämmer sig för att behålla pengarna, det är ju ändå hans födelsedag! Genast bokar han flygbiljetter till Barcelona för sig och hustrun Elisabeth, men det kommer hela tiden hinder i vägen för hans hastiga resplaner. Hemma väntar en födelsedagsmiddag med inbjudna gäster. Två poliser ringer på dörren. En livsfarlig torped dyker upp. En sällsynt påträngande taxichaufför gör inte situationen lättare. Ray Cooneys fars "Pengarna eller livet" fick sin Sverigepremiär på Maximteatern hösten 1998. Regissör Lars Amble hade tillsammans med Brasse Brännström översatt och bearbetat stycket till svenska förhållanden. Brasse spelade själv huvudrollen som försäkringstjänstemannen och Sissela Kyle gestaltade hans hustru. Björn Gustafson gjorde succé som den trögtänkte kompisen Sten. Michael Segerström, Nina Gunke,